Skip to main content

فَاِذَا لَقِيْتُمُ الَّذِيْنَ كَفَرُوْا فَضَرْبَ الرِّقَابِۗ حَتّٰٓى اِذَآ اَثْخَنْتُمُوْهُمْ فَشُدُّوا الْوَثَاقَۖ فَاِمَّا مَنًّاۢ بَعْدُ وَاِمَّا فِدَاۤءً حَتّٰى تَضَعَ الْحَرْبُ اَوْزَارَهَا ەۛ ذٰلِكَ ۛ وَلَوْ يَشَاۤءُ اللّٰهُ لَانْتَصَرَ مِنْهُمْ وَلٰكِنْ لِّيَبْلُوَا۟ بَعْضَكُمْ بِبَعْضٍۗ وَالَّذِيْنَ قُتِلُوْا فِيْ سَبِيْلِ اللّٰهِ فَلَنْ يُّضِلَّ اَعْمَالَهُمْ   ( محمد: ٤ )

fa-idhā
فَإِذَا
So when
Pra kur
laqītumu
لَقِيتُمُ
you meet
t'i takoni
alladhīna
ٱلَّذِينَ
those who
ata të cilët
kafarū
كَفَرُوا۟
disbelieve
mohuan
faḍarba
فَضَرْبَ
then strike
fill goditje
l-riqābi
ٱلرِّقَابِ
the necks
qafave
ḥattā
حَتَّىٰٓ
until
deri
idhā
إِذَآ
when
kur
athkhantumūhum
أَثْخَنتُمُوهُمْ
you have subdued them
ju t'i rraskapitni ata
fashuddū
فَشُدُّوا۟
then bind firmly
atëherë lidhini fort
l-wathāqa
ٱلْوَثَاقَ
the bond
(me) pranga
fa-immā
فَإِمَّا
then either
atëherë ose
mannan
مَنًّۢا
a favor
një favor
baʿdu
بَعْدُ
afterwards
pastaj
wa-immā
وَإِمَّا
or
ose
fidāan
فِدَآءً
ransom
lirim
ḥattā
حَتَّىٰ
until
derisa
taḍaʿa
تَضَعَ
lays down
t'i ëshojë
l-ḥarbu
ٱلْحَرْبُ
the war
lufta
awzārahā
أَوْزَارَهَاۚ
its burdens
barrat e saj.
dhālika
ذَٰلِكَ
That
Ajo (është ashtu)
walaw
وَلَوْ
And if
e sikur
yashāu
يَشَآءُ
Allah had willed
të donte
l-lahu
ٱللَّهُ
Allah had willed
Allahu
la-intaṣara
لَٱنتَصَرَ
surely, He could have taken retribution
sigurisht Ai do të ngadhënjente
min'hum
مِنْهُمْ
from them
ndaj tyre
walākin
وَلَٰكِن
but
mirëpo
liyabluwā
لِّيَبْلُوَا۟
to test
që Ai t'i sprovojë
baʿḍakum
بَعْضَكُم
some of you
disa nga ju
bibaʿḍin
بِبَعْضٍۗ
with others
me disa (të tjerë).
wa-alladhīna
وَٱلَّذِينَ
And those who
E ata të cilët
qutilū
قُتِلُوا۟
are killed
u vranë
فِى
in
sabīli
سَبِيلِ
(the) way of Allah
rrugën
l-lahi
ٱللَّهِ
(the) way of Allah
e Allahut
falan
فَلَن
then never
nuk do të
yuḍilla
يُضِلَّ
He will cause to be lost
Ai asgjëson
aʿmālahum
أَعْمَٰلَهُمْ
their deeds
veprat e tyre.

Fa-izaa laqeetumul lazeena kafaroo fadarbar riqaab, hattaaa izaa askhan tumoohum fashuddul wasaaq, fa immaa mannnam ba'du wa immaa fidaaa'an hattaa tada'al harbu awzaarahaa; zaalika wa law yashaaa'ul laahu lantasara minhum wa laakil laiyabluwa ba'dakum biba'd; wallazeena qutiloo fee sabeelil laahi falany yudilla a'maalahum (Muḥammad 47:4)

English Sahih:

So when you meet those who disbelieve [in battle], strike [their] necks until, when you have inflicted slaughter upon them, then secure [their] bonds, and either [confer] favor afterwards or ransom [them] until the war lays down its burdens. That [is the command]. And if Allah had willed, He could have taken vengeance upon them [Himself], but [He ordered armed struggle] to test some of you by means of others. And those who are killed in the cause of Allah – never will He waste their deeds. (Muhammad [47] : 4)

Sherif Ahmeti:

Pra, kur t’i takoni në (luftë) ata që nuk besuan mëshojuni në qafë (mbytni) derisa t’i rraskapitni, atëherë lidhni, e pastaj, ose lidhni ose kërkoni dëmshpërblim përderisa lufta të mos pushojë. Kështu pra, po sikur të dojë All-llahu, Ai do të hakmerrej ndaj tyre, por Ai dëshiron t’ju sprovojë njërin me tjetrin. E ata që ranë dëshmorë në rrugën e All-llahut, atyre kurrsesi nuk ua humb veprat (por ua shton) (Muhammad [47] : 4)

1 Feti Mehdiu

Kur të ballafaqoheni në luftë me pabesimtarët, sulmoni deri sa t’i dobësoni, pastaj lidhni, e mandej, ose lironi me zemërgjerësi nga të lidhurit ose kërkoni dëmshpërblim. Ashtu veproni derisa të mos ndalet lufta! Sikur të donte All-llahu do t’u hakmerrej atyre, por Ai dëshiron t’u sprovojë njërin me tjetrin. Ai nuk do t’i prishë veprat e atyre të cilët flijohen në rrugë të All-llahut